Regnbågslandet


 

Just this side of heaven is a place called Rainbow Bridge.  

When an animal dies that has been especially close to someone here, that pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all of our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.  

All the animals who had been ill and old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days and times gone by. The animals are happy and content, except for one small thing; they each miss someone very special to them, who had to be left behind.

They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent; His eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster.  

You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling together in joyous reunion, never to be parted again.

The happy kisses rain upon your face; your hands again caress the beloved head, and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.  

Then you cross Rainbow Bridge together....



Saga var hos oss i drygt ett år. En dam som vi fick lära känna när hon redan var senior och njöt av livets goda saker. Hon var alltid pigg på att följa med ut, den där svansen viftade av förväntan. Och om det fanns någon pinne att tugga på så var promenaden en succé!

Men jag fick även en skymt av den unga Saga när hon fick följa med på kurs. Vi fick låna Saga de kvällar Alexandra deltog i en hundkurs. I alla träningsmomenten såg man hur Saga tyckte det var roligt! Och duktig var hon minsann, hon vann ju slutprovet! Inte undra på kanske med tanke på hur mycket Saga hade tränat med familjen i sina yngre dagar.

Vi beklagar sorgen som husse och matte känner efter Saga fick somna in den 18:e juni detta år. Men både jag, Alexandra och Mia känner ändå glädje över att vi fick lära känna henne. Och framförallt för att ha kunnat ge Saga lite glädje de dagar vi fick ta henne på en promenad uppe på Sörhallsberget eller längs kajerna.

Vila i frid kära Saga. Du kommer att vara saknad.

/ Petri.

Tyko var inte den lättaste killen att komma inpå livet. Osäker och med en stor knippe integritet. Jodå, jag fick jobba hårt i början när jag skulle få honom att känna sig trygg tillsammans med mig. Tack vare att Tyko var svårköpt i den meningen så lärde jag mig massor om relationsbyggande. Jag minns alla gångerna då jag tog med Tykos lunch och vi åt ute i naturen. Men inte ur en skål, Tyko fick jobba med nosen för att finna sin mat. Det blev många härliga skogspromenader. Han växte till sig och blev en fin kille.

Men alla sagor har sitt slut. Den 19:e september 2014 var det dags att somna in.

Den "svåra" Tyko blev med tiden en riktigt härlig vän. Alltid lika glad att se mig när det var dags för dagens lunchpromenad. Och den bästa promenaden sparade jag till sist där vi njöt av fint väder ute i skärgården.

Tack för alla lärdomar du gav mig Tyko och du kommer vara saknad.

// Petri

Holly blev hela 13,5 år gammal. Och det var bara sista veckan som hon tappade livsgnistan. Så under de åren som Holly var med oss så fick vi alltid se henne glad och alert. Snabb var hon fram till dörren när vi skulle hämta ut henne på den dagliga lunchpromenaden. Ivrigt skällande och svansen viftande. Ute var hon tydlig mot de unga hundarna hur man ska bete sig när en dam är i närheten. Att gå turen upp på Sörhallsberget var favoriten. Många spännande dofter att undersöka.

Vi var många som fick träffa Holly under dessa år och hon kommer vara saknad. Ett stort tack till Hollys familj som valda oss som Hollys sällskap när hon var ensam hemma. I saknaden vill vi ändå minnas Holly som den glada och starka personlighet hon var.

/ Petri

Jack var inte med oss under en längre tid. Dock tillräckligt länge för att skapa en saknad och sorg över bortgången. För mig som fick träffa honom så såg jag en positiv och mattokig kille. Kontaktsökande och alltid villig att hitta på aktiviteter. Det fanns så mycket kvar att upptäcka hos Jack men vi hann aldrig så långt i att upptäcka varandra.

Vila i frid kära vän.

/ Petri